Till alla våra Änglar

Ni fattas oss

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Mick
2008.02.05 -- 2008.03.20

Jalle
1996.10.05 -- 2007.05.4

Stina
2006.09.07 -- 1993.15.03

Här finner ni de hundar jag fött upp och som flyttat men nu av av olika anledningar lämnat oss och gått över regnbågsbron.

De är alla saknde och älskade av sina hussar och mattar och av oss.

Ullsåsas Svarta Bluff
 2005.09.08 -- 2008.06.29

Ullsåsas Blixtrande Blå
2005.09.08 -- 2006.02.20

Ullsåsas Alltid Svart Alf
2004.05.23 -- 2011.01.14

Det är längesedan du hörde något från mig, åren liksom bara rinner iväg, men jag ser på din hemsida att du fortfarande håller på med dina hundar.

Affe finns inte mer. Lina upptäckte på morgonen den 12 januari, att något hände med honom under den 11-e, eller på natten mot onsdagen. Kanske det var den fördömda halkan som på något sätt gjort så att han inte kunde stödja på sina bakben. Han kunde inte resa sig utan bakbenen låg bara utmed golvet, jag vet inte, men kanske var det hans svaga höfter som på något sätt gett med sig, eller brutits när han halkat. Vad vi kan förstå har han inte haft ont tidigare. Han kunde så galant hoppa över staket osv. vilket han gjort hela livet, utan att vi kunnat märka att han haft några besvär. Varje dag har han fått rasta av sig med långa promenader i skogen, något som han synnerligen gillade. Att busa och leka med sin ”broder” Nisse var andra för honom omtyckta begivenheter. Han gillade inte trappor och glatta golv.

Lina och Martin tog Affe till en veterinär där de gemensamt beslöt att han skulle få slippa lida. Det hade gått att med hjälp av smärtstillande dropp osv. hållit honom vid liv, men det skulle aldrig mer bli samma Affe som tidigare. På fm. den 12 januari 2011 ändades hans liv med en spruta. Martins syster bor på landet och där begravde de Affe i ett skogsparti, en plats som Affe tyckte om.

När Martin träffade Lina så innebar det att Linas hundar, Affe och Nisse, kom in i vår ”bekantskapskrets”. Jag hade inte tidigare haft hundar så nära inpå mig, men genom att jag genomgick några lydnadskurser med Affe, så blev vi synnerligen bästisar. Som du säkert minns så var jag med Affe på ett MH-test där han fick högsta betyg, välförtjänt. Glad, snäll, lydig, pålitligt, trofast och tillgiven var några av de kännetecknen som karakteriserade honom.

Affe har haft ett fint liv (född 23/5-2004 död 12/1 2011) och veterinären berömde Lina och Martin för det fina skick Affe i övrigt var.

En mer trogen och uppskattande vän är svårt att hitta.

Hälsningar Bertil Eklund Fårösund